Vaknar varje morgon i hopp om att se ett mejl angående min ansökan på skärmen på iPoden, och blir lika besviken varje gång det inte kommit något. Samma sak varje gång jag får ett mejl och det inte kommer från ICES eller Explorius. Uppdaterar typ inkorgen minst åtta gånger per dag, men det kommer ju aldrig någooooooooooot. Börjar bli lite smått galen tror jag, hahaha. I alla fall, det känns som om det borde hända något snart, frågan är bara när... Vill få information nuuuuuuuuuu!

 

Idag snackade jag och Vickan om hur fort tiden har gått och att det känns som igår då man läste om hur de nuvarnade utbytisarna hade varit iväg i en månad, två månader, tre månader... Och nu är det i princip bara fyra månader kvar av deras år, vilket känns helt sjukt. Snart är det vår tur! Och om ett år kommer det vara vi som bara har fyra månader kvar, vilket känns så himla konstigt. På tal om konstigt: hela det här känns fortfarande väldigt overkligt. Om sju månader kanske jag befinner mig i en värdfamilj någonstans i USA. Kanske har jag redan börjat high school. Kanske är jag på Soft Landing Camp i New York. Kanske har jag inte åkt än.

 

Det som kommer ske härnäst (ifall godkännandet dröjer nån månad till) är i alla fall att jag och Vickan ska på Get Ready-mötet på Norra Real den 6e februari! Våra föräldrar följer med och temat är "En tonåring utomlands", har jag för mig. Kommer alltså få reda på lite mer om vad det är som gäller, hur man beter sig och vad man har för rättigheter och friheter osv. Är det enda mötet, förutom det obligatoriska senare i vår, som jag kommer gå på, tyckte inte att de första två lockade speciellt mycket.