Har ända sen jag kom hem från Stockholm vid fyratiden haft en sån där jobbig känsla som uppstår varje gång någonting man verkligen tycker om är över. Jag hade verkligen det världsbäst tillsammans med min faster i stan de här två dagarna, och vill verkligen inte att det ska vara över och jag vill inte ha skola imorgon. Det är nästan så att jag blir gråtfärdig bara av tanken. Det är helt enkelt bara en sådan dag idag.

 

Som tur var är nästa vecka inte sådär jättejobbig i skolan, tror inte att jag har några prov och läxorna är små i antalet, vilket känns skönt. Har knappt någon ork alls att göra någonting just nu, jag vill bara somna och inte vakna förrän det är helg igen. Men men, fem dagar klarar jag nog av. Fem dagar, sen helg igen. Och 32 dagar kvar till jullov, om ni bara visste hur skönt det kommer bli. Om 32 dagar har jag klarat av halva min gymnasietid, helt sjukt.

 

Innan det blir alltför deppigt ska jag gå och lägga mig i sängen, kolla på tv, läsa ur engelskaboken och varva ner. Käka lite choklad och bara vara allmänt depp över att ännu en grym helg är över... och ladda upp inför utvecklingssamtal med mamma och min mentor imorgon. Godnatt, vänner.